Denna uppsats undersöker vad människor som har gått i psykoterapi, oavsettvilken inriktning, tycker har varit viktigt i sina erfarenheter. Syftet är att,utifrån klientens perspektiv, öka förståelsen för avgörande faktorer i enpsykoterapi.Arbetet har en kvalitativ ansats, där intervjuer med fem vuxna har analyseratsmed en tematisk metod. Tre huvudteman identifierades: a) anledning att sökapsykoterapi b) att välja att påbörja och fortsätta psykoterapi och c) effekter avpsykoterapi.Resultaten pekar också att klienterna gör ett aktivt val när de accepterar denhjälp som de har sökt. Betydelsen av den roll psykoterapeuten spelar framhävssamt den terapeutiska kontakten. Den terapeutiska metod som används framståri jämförelse som en mindre viktig aspekt av denna kontakt.

Denna uppsats undersöker vad människor som har gått i psykoterapi, oavsettvilken inriktning, tycker har varit viktigt i sina erfarenheter. Syftet är att,utifrån klientens perspektiv, öka förståelsen för avgörande faktorer i enpsykoterapi.Arbetet har en kvalitativ ansats, där intervjuer med fem vuxna har analyseratsmed en tematisk metod. Tre huvudteman identifierades: a) anledning att sökapsykoterapi b) att välja att påbörja och fortsätta psykoterapi och c) effekter avpsykoterapi.Resultaten pekar också att klienterna gör ett aktivt val när de accepterar denhjälp som de har sökt. Betydelsen av den roll psykoterapeuten spelar framhävssamt den terapeutiska kontakten. Den terapeutiska metod som används framståri jämförelse som en mindre viktig aspekt av denna kontakt.

Psykoterapi har dokumenterad effekt, men det är oklart hur förändringen går till och vad som är verksamt i terapin. Klientperspektivet förbises ofta i forskningen. I syfte att undersöka hur förändring i psykoterapi upplevs intervjuades åtta före detta klienter från projektet Ungdomar och Unga Vuxna vid Ericastiftelsen. Samtliga hade skattat sin förbättring som stor enligt SCL-90. Intervjuerna analyserades enligt induktiv tematisk metod. Respondenterna beskrev manifesta upplevda förändringar i fråga om symtomlindring, förbättrade relationer och ökad agens.

Denna explorativa studie utgår från ett intresse för samspelet mellan den kliniska vardagen och det omgivande samhället. Sju mellanchefer på vårdcentraler och vuxenpsykiatriska öppenvårds-mottagningar har intervjuats i syfte att undersöka deras föreställningar och attityder runt psykoterapi som behandlingsform, exempelvis deras tankar om psykoterapins verkan och tillgänglighet liksom deras medvetenhet om och attityder till en ökande betoningen på evidensbaserad vård. Frågeställningar: 1. Hur beskriver cheferna psykoterapi som behandlingsform och vilka attityder har de till psykoterapi.2. Hur upplever cheferna psykoterapins villkor, exempelvis beträffande gränsdragningar och evidensbaserad vård, och vilka attityder har man.

Det debatteras inom psykoterapiforskningen om hur förändring går till. Accep-tans beskrivs av två relationella teoretiker, Safran och Muran (2000), som hjärtat i psykoterapi. Acceptans tycks inte ha studerats som common factor inom psykoterapiforskningen. Frågeställningarna är: Hur kan förändringsproce-ssen beskrivas i psykodynamisk psykoterapi med hjälp av begreppet acceptans? Har patienterna nått en ökad acceptans, vilken slags acceptans ar de uppnått och hur hänger det samman med förändring? Framträder acceptans i intervjuer-na på ett sådant sätt så att man kan se det som en common factor av betydelse?  Arbetet har en kvalitativ ansats där intervjuer med sex vuxna som genomgått långtids psykoanalys eller psykodynamisk terapi analyserades med tematisk analys.

Inledning: Det har funnits många aspekter av vad som påverkat psykoterapeuter i deras yrkesutövning.I forskning har psykoterapeuter uttryckt att den egna psykoterapin har varit en av de viktigas erfarenheterna i den egna utvecklingen som psykoterapeuter.Frågeställning: Hur har psykoterapeuter upplevt den egna psykoterapins påverkan på yrkesutövningen och har olika perioder av terapi haft olika inflytande?Metod: Denna studie har varit kvalitativ, i form av semistrukturerade intervjuer, med sju stycken psykodynamiskt utbildade psykoterapeuter. Förutom intervjuer har också tidigare forskning och litteratur i ämnet redovisats.Bearbetning av resultatet har skett i tematisk analys.Resultat: Psykoterapeuternas Egen psykoterapi har påverkat dem inom flera områden i deras yrkesutövning. Främsta skälet till att de har gått i egen terapi har varit personliga svårigheter men också utbildningskrav.Diskussion: Psykoterapeuterna har upplevt att den egna psykoterapin har stort inflytande på olika delar av identiteten som psykoterapeut. De har inte varit lika lätt att skilja ut olika perioder av terapi och deras påverkan.

Denna uppsats har behandlat skillnaderna mellan själavård och psykoterapi. Den har klargjort vad som kännetecknar de båda människostödjande insatserna, kristen själavård och profan psykoterapi. Den övergripande frågeställningen har varit om själavården kan utvecklas och berikas i mötet med psykoterapin samt om de båda professionerna ömsesidigt kan berika varandra? Är ett ökat samarbete mellan själavård och psykoterapi önskvärt? Vilka möjliga vägar syns i så fall för ett samarbete mellan dessa två? För att söka svar på min frågeställning har jag genomfört djupintervjuer enligt kvalitativ metod av fyra företrädare för själavården och fyra företrädare för psykoterapin. Svaren visade att det finns ett ömsesidigt intresse och öppenhet för varandras arbetsfält och kompetens.

Citatet i titeln på denna uppsats syftar på det anslag som de intervjuade förmedlar som centralt i bedömning inför psykoterapi. Att det är hur relationen i mötet mellan patient och intervjuaren gestaltar sig som ger den viktigaste informationen inför en eventuell psykoterapi. Denna undersökning bygger på intervjuer med sex psykoterapeuter om hur bedömningsarbetet går till och deras erfarenheter av det. Behovet av psykoterapi som en bland flera behandlingsmetoder inom psykiatrin är större än tillgången på interna psykoterapiresurser. Därför har Stockholms läns landsting under ett antal år haft särskilda medel för att upphandla psykoterapi externt. För att fördela dessa begränsade pengar har särskilda bedömargrupper haft den uppgiften på mottagningarna.

Mot bakgrund av unga vuxnas ökade psykiska ohälsa och bristen på uppföljande studier ur ett klientperspektiv undersöktes förändringar vid 1,5 års uppföljning av psykodynamisk psykoterapi. Med hjälp av grundad teori analyserades patientintervjuer och en modell skapades, som kunde visa hur olika faktorer i och utanför terapi bidragit eller hindrat förändring. Till störst hjälp i terapin var att få tid och utrymme att fokusera på sig själv och att prata om problemen. Utanför terapin var socialt stöd och en positiv arbetssituation viktigast. Förbättrad förmåga att hantera påfrestningar, ökad öppenhet i relationer, samt ökad förmågan att sätta gränser mot andra i synnerhet föräldrarna, var de viktigaste förändringarna.

Syftet med denna studie är att belysa psykoterapeuters erfarenheter av psykoterapi med äldre patienter. Kvalitativa intervjuer har gjorts med fem äldre legitimerade psykoterapeuter. I intervjuerna låg fokus på följande frågeställningar, förekommer specifika drag hos en äldre patient, hur ser den  psykoterapeutiska processen ut med äldre patienter och har psykoterapeutens egen ålder och livserfarenhet betydelse för psykoterapi med äldre patienter. Resultatet visar att åldras är ett nytt livsskede i en människas liv, som innebär förluster, sorger men också utveckling och fördjupad självkännedom. En tid av försoning och integritet.

Affektfokuserad psykoterapi är på frammarsch i västvärlden och forskningen indikerar goda resultat. Vidare är handledning ett viktigt moment för många yrkesgrupper, inte minst för psykoterapeuter. Det finns mycket forskning om handledning i allmänhet, däremot finns det inte så mycket forskning om effekter av grupphandledning. Syftet med denna studie var dels att undersöka vad en teoretisk utbildning samt metodhandledning i grupp i affektfokuserad psykoterapi kommit att betyda för fem deltagande psykoterapeuter, dels att se på vilket sätt de använder sig av affektfokuserad psykoterapi. Metoden som använts i studien har en kvalitativ ansats och den baseras på semistrukturerade intervjuer.

Studien syftade till att undersöka upplevelsen av specifika och gemensamma faktorer av psykoterapi hos klienter vid psykologmottagningen i Umeå där psykologstudenter bedriver terapier under handledning. Data erhölls från undersökningar som utförts på 86 klienter i psykodynamisk eller kognitiv behandling. Självskattningsinstrument som använts är Comparative Psychotherapy Process Scale (CPPS) som mäter specifika faktorer samt GF-formuläret som nyligen konstruerats för att mäta gemensamma faktorer (common factors). Resultaten har senare statistiskt bearbetats i SPSS (Statistical Package for the Social Sciences). Det som framkom var att gruppen som erhöll kognitiv terapi hade högre värden avseende såväl kognitiva specifika faktorer som psykodynamiska jämfört med den psykodynamiska gruppen.

Socialstyrelsen har konstaterat att äldres psykiska hälsa är ett eftersatt område, trots att många äldre drabbas av psykiska besvär, och efterlyser behandlingsalternativ till medicinering. Man konstaterar samtidigt att det saknas undersökningar av effekten av psykoterapi för personer i högre åldrar, något som delvis kan bero på att många studier har en åldersgräns på 75 år. Tidigare studier visar också att psykoterapeuter föredrar att ta emot yngre patienter i psykoterapeutisk behandling. Studien är en beskrivning av några psykoterapeuters upplevelser av det psykoterapeutiska arbetet med personer som är 75 år och äldre.Sju psykoterapeuter intervjuades i denna kvalitativa undersökning där datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer som analyserades med tematisk analys. Det som upplevs vara vanligast förekommande tema för denna åldersgrupp är förluster och skam kopplat till detta.

Flera rapporter visar att unga människor i Sverige mår allt sämre psykiskt. De utvecklingspsykologiska processer som kännetecknar tonåren och de tidiga vuxenåren kan vara förenade med stora påfrestningar och därmed utgöra en risk för utvecklingen av psykisk ohälsa. Psykodynamisk psykoterapi med ungdomar och unga vuxna är en väletablerad behandlingsmetod för unga människor med psykiska problem, men trots detta är forskningsbasen begränsad. Syftet med föreliggande studie var att undersöka utfallet av psykodynamisk psykoterapi med 213 ungdomar och unga vuxna som bedrivits på Ericastiftelsen mellan åren 2004-2009. Deltagarnas funktionsnivå på CGAS- och GAF-skalorna samt självskattningar av symtom på SCL-90 jämfördes före och efter psykoterapi.

Inledning: Eftersom den psykodynamiska psykoterapin har kraftig konkurrens från andra terapiformer, samtidigt som kraven på effektivitet, snabbhet och evidens från hälso- och sjukvårdsetablissemanget är starka, är det viktigt att som psykodynamiker delta i diskursen kring den psykodynamiska psykoterapins vetenskapsteoretiska status. Hur kan man karakterisera den psykodynamiska psykoterapin om den dels inte är identisk med psykoanalys, dels heller inte automatiskt kan inordnas i det medicinsk-biologiska paradigmet? Uppsatsen har som syfte att definiera och undersöka om psykodynamisk psykoterapi kan betraktas som behandling och/eller en moralisk etisk praxis.Frågeställningar: Psykodynamisk psykoterapi ? är den en egen humanvetenskap? Hur kan man definiera och se på behandling och behandlingsmål i den psykodynamiska psykoterapin?Metod: Litteraturstudie med en hermeneutisk ansats.Resultat: Det finns olika sätt att se på den psykodynamiska psykoterapin när det gäller dess vetenskaplighet. Frågan om psykodynamisk psykoterapi är behandling i gängse medicinsk bemärkelse, har heller inget enkelt entydigt svar. Till synen på behandling hör också målet med densamma.